Var är jag?

Inte här på bloggen i alla fall. Kolla FB, kanske kan hitta mig där.

Ny hobby

Jag ska börja sy. Min symaskin står och samlar damm, jag som älskar att sy. Jag har redan planerat att göra ett par byxor till Lilleman, en kjol till Kickan och en väska att ha till dagis (inspirerad av knåpmodern).

Nu ska jag bara fixa till syhörnan och hitta tiden...

Han är tillbaka!

Vår lilla ängel har kommit tillbaka! Ingen liten satunge idag! Tänk att en öroninflammation kan ställa till det så mycket. Under ca tre veckors tid har Lilleman varit SÅ jobbig. Inget har passat, han har varit supertrött och inte orkat med sig själv, bråkat och trotsat vad man än sagt. Det har varit storbråk varje dag. Det har helt enkelt inte varit så kul på sista tiden. Men så, i helgen vaknade han och skrek aj, aj, aj och till slut fick han fram att det var örat som värkte på honom. Dagen efter slocknade han före lunch och sov i två timmar. När han vaknade hade det kommit gegga på kudden och han hade lite feber. Sen dess har han varit som en liten ängel och han verkar må bra. Imorgon ska jag ringa och kolla med doktorn ifall de vill titta i örat, men jag vet ju att de inte brukar ge någon antibiotika till barn med öroninflammation så vi får väl se vad de säger.

Förstå vad ont han måste haft och vi har inte fattat nånting.

Bra liv

Sitter framför datorn och Kickan ligger i sitt gym och tränar på olika ljud. När jag tittar på henne får jag ett stort leende tillbaka. Jag tror att jag har fått den finaste flickan i hela världen!

Konstig

Jag har lite kläder ute på blocket. Helt vanliga kläder som jag tyvärr inte kommer i längre. Häromdagen ringde min mobil och en man presenterade sig. Han var intresserad av kjolarna och hörde sig för vad det var för material och sånt. Jag undrade i mitt stilla sinne varför han ringde och om han skulle handla till sin fru eller så. Efter att ha frågat specifikt om det var underkjolar i, talade han lite lätt om för mig att han "var en sån där tokig karl som tyckte om att gå i kjol hemma i lägenheten". Va!!! "Det är så skönt om benen". VA!!! Gissa om det var många tankar som rusade genom mitt huvud, även sånna tankar och bilder jag inte ville ha... Men jag fann mig snabbt och försökte låta så fördomsfri som möjligt när jag sa att jag kan ta bilder på kjolarna och underkjolarna och skicka till honom... Trots allt är det så att jag hade tänkt att skänka bort dem, men kan jag få några slantar för dem så kan han gärna få gå omkring i dem om han mår bra av det. Men jag kommer nog aldrig att köpa damkläder av en man via nätet....

Hajen

Kickan har fått tänder. Två små riskorn har dykt upp i underkäken. Jag har känt dom. Nu gäller det att snabba på med riktiga maten så att mamsen får behålla sina bröstvårtor. Hon skrattar när jag skriker..!

Världens sämsta jag...

Idag glömde jag hunden utanför ICA. Hur kan man göra det?!

Jag och J tog kidsen och gick till affären för att handla lite till middagen. Hunden fick så klart följa med. När vi kom fram knöt jag fast henne vid en stolpe och J gick in och handlade, sen gick jag in. När jag kommer ut lever storkillarna om och det är bilar och mopeder och jag ringer samtidigt till maken, så vi tar våra vagnar och går. J berättar att M och V är i en liten lekpark så vi går dit också. Vi har varit där en stund när jag ser en man gå förbi med sin hund och jag blir alldels kall och säger 'hade inte jag hunden med mig?' och börjar springa. Jag hoppar över staketet och börjar springa. Det är en bit och många tankar hinner passera. Vad gör jag om hon inte sitter där? När jag kommer fram stannar jag till och går, jag vill inte komma fram och se att hon inte är där. Jag ser kopplet och till slut ser jag henne sitta där. Jag börjar nästan gråta av lycka. Jag hade aldrig förlåtit mig om hon inte hade suttit där. Hon blev jätteglad att se mig och började hoppa och pussas. Stackars hund, hon måste trott att jag lämnat henne där med flit. Hon såg mig ta vagnen och gå.

Befriad!

Äntligen är huvudvärken borta! Den försvann med öronproblemen. Jag både hör och kan använda huvudet. Det känns fantastiskt.

Grinat

Idag har jag gråtit fyra eller fem gånger. Första gången till de fem första minutrarna på Oprah. Programmet handlade om manodepressiva personer och det jag såg handlade om en mamma som hade dödat sin egen son. Det var fruktansvärt att höra henne berätta, för hon var som vilken mamma som helst. Förutom att hon satt i en orange overall och det var hennes klädsel för de närmsta 42 åren. Det var så hemskt att det enda sättet jag kunde reagera på var att gråta. Det går liksom inte att förstå hur det kan bli så.

De andra gråtattackerna kom till Extrem Home Makeover. Behöver jag säga mer?! Typ fyra gånger under hela programmet. Mellan attackerna rann tårarna bara stilla... Varför utsätta sig för denna känslostorm? Det är ju garanterat att det kommer.

Ont!

Nu orkar jag inte längre. Jag har haft huvudvärk i en månad snart. Så gott som varje dag! Den här veckan har det gjort ont varje dag. Hela tiden, mer eller mindre. När jag vaknar på morgontimmarna för att ge Kickan mat känns det bra, tills jag vaknar ordentligt för då är huvudvärken där. Det läskiga är att jag känner mig så såsig. Ögonen hänger inte med, kroppen reagerar inte på vad hjärnan säger och vid varje rörelse känns det som om hjärnan ska tränga ut genom alla öppningar i huvudet.

Förutom genom mitt högra öra, för där sitter det en propp. Ja, en vaxpropp. Känns ju sådär frächt att ha den där, men där är mitt problem. Mitt vax ramlar inte ut, utan bosätter sig i min örongång tills jag inte hör mer och måste gå till doktorn och få hjälp med att bli av med den. Och efter två(!!) nätters behandling kan jag inte känna att jag känner någon skillnad, jag börjar däremot få ont i örat. Nu ska örat behandlas i natt igen, det var doktorns order innan jag får komma och spola ut skiten. Och jag kan nästan sätta pengar på att det onda i mitt lilla öra är en jävla öroninflamation. Är man öronbarn så är man.

Har jag tur så försvinner huvudvärken när proppen försvinner, det kan ju hänga ihop *hoppas*, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Har jag fortfarande ont på måndag ska jag ringa till doktorn.

Som om inte detta vore nog blev mitt tandkött inflamerat också. Så en akuttid till hygienisten som spolade rent. Det gjorde svinont, men det verkar som om det hjälpte i alla fall, för det känns lite bättre nu. Inte lika ont nu.